Bråkmaja gjorde verkligen sig förtjänt av sitt smeknamn Rally-Sally i lördags. Hon var galen. Inte som i lite småbråkig och sur utan som i helt-jävla-dum-i-huvudet.
I första klassen var hon hanterbar på framhoppningen, förbannad på dom andra hästarna och spänd men det gick att rida fram ganska bra. Inne på banan var hon bättre men lite forcerad och okoncentrerad. Hon rev ganska rejält på andra hindret för hon hoppade för ovanlighetens skull alldeles för lågt. Sen hoppade hon högt över alla hinder men vi fick ett stopp på en oxer som stod 22 meter från kombinationen (räcke-10.5 m-räcke) eftersom hon när jag tryckte till med skänkeln bara ökade tempot men inte längde sig och då hamnade mitt i mellan 5 och 6 galoppsprång. Dock fick vi, trots att vi fick vänta på ny startsignal, inga tidsfel! Det går fort när Sally är i farten 
Till andra klassen verkade hon vara på bra humör när vi gjorde i ordning henne men när Malin gick med henne så stod hon på bakbenen och sparkade efter dom andra hästarna. Det fortsatte när jag suttit upp och hon stegrade och bockade och hade allmän rodeo på framhoppningen, som tur var så var vi bara tre ekipage i det lilla ridhuset så det gick att hålla sig undan rätt bra. Tanken var att bara ta några få språng eftersom det inte gått så lång tid sedan första klassen så jag tog ett spång på räcket där hon överhoppade sig något otroligt och sen ville hon inte hoppa något mer. Inte ens när vi sänkte ner oxern ordentligt var hon med så då tänkte jag vi skulle lägga ner för dagen och åka hem men sen ändrade jag mig och hoppade några gånger på lilla hindret och sen gick vi ut. Jag bestämde mig för att gå in på banan och hoppa första hindret och se vad som hände och ta ett hinder i taget. Hon hoppade perfekt hela banan, inte i närheten av en bom och lyssnade jättebra. På den linjen vi fick stoppet i första klassen tog jag tillbaka henne och red på 6 galoppsprång istället för 5 som det borde vara och det funkade utmärkt. På sista hindret som var en oxer ur sväng tog hon ett riktigt tigersprång och hoppade mig nästan ur sadeln. Det var som att sitta på en helt annan häst än den som var på framridningen och även om hon var jäkligt på och framåt så hade hon inga tendenser att dumma sig eller inte vilja hoppa.
Jag bytte bett till andra klassen också, från hennes vanliga tredelade till ett tredelat magic system tränsbett och det fungerade superbra inne på banan men kan ju ha påverkat att hon var så förbannad på framhoppningen eftersom det gjorde att jag fick tag på henne bättre. I alla fall så är det bara att kämpa på med henne och vara beredd på att vad som helst kan hända, hon kan lika gärna stå på bakbenen i ett hörn som gå nolla och det är bara att acceptera och jobba på.
